Vi har tingat en kattunge. Det är väl dock lite detaljer runt det där, som till exempel att kattungen inte ens är gjord ännu. Så det är en spänd förväntan, man hoppas ju såklart på löp alldeles snart så man vet vilka tidsramar det rör sig om.
måndagen den 12:e september 2011
onsdagen den 6:e juli 2011
Man får ha en stor portion tålamod i bagaget.
För alla kattplaner ligger på is, fortfarande, här i Göteborg. Vi väntar lite besked och knåpar fortfarande på stamnamns-ansökan. Ja, inte går det fort inte.
Men katterna är glada i värmen. Nu har de både husse och matte hemma hela dagarna på semester och de njuter i fulla drag av uppmärksamheten.
Men katterna är glada i värmen. Nu har de både husse och matte hemma hela dagarna på semester och de njuter i fulla drag av uppmärksamheten.
onsdagen den 8:e juni 2011
Maya, från sin allra bästa sida! :-)
tisdagen den 7:e juni 2011
Vad är det för skillnad på avel och avel?
Göteborgs Katthjälp postade igår ett inlägg på sin blogg om sin inställning till kattavel. Inlägget har hunnit uppröra en hel del kattmänniskor, och då Göteborgs Katthjälp tyvärr valt att stänga sitt inlägg för kommentering så har diskussionen där dött, dock inte helt, för den fortsätter på sidor runt internet. B.la på Svenska katters diskussionsforum, och det var där jag kom i kontakt med inlägget.
Det finns många kattmänniskor som är betydligt bättre än mig på att formulera sig och uttrycka åsikter, och min lilla kattsida sträcker sig inte långt på internet, men jag vill ändå ge min syn på saken.
Bidrar verkligen raskattsaveln till överskottet hemlösa huskatter i Sverige? Jag tror inte det, nej! Jag är helt övertygad om att jag talar för de flesta seriösa uppfödare i vårat land när jag säger att den dagen katthemmen översvämmas av en specifik ras, så kommer uppfödarna på den rasen att sluta ta kullar för att hantera problemet. Jag vet även med säkerhet att en majoritet av de uppfödare och raskattsägare jag känner inte skulle ha katt i dag om deras specifika ras inte hade funnits.
För även om alla katter är precis lika mycket värda så är det skillnad på katt och katt. Bilden är mycket större än utseende eller stamtavla eller ej. Raskatterna har inte bara ett specifikt utseende, de har även ett väldigt rasbundet temperament. Precis som hundraser, och återigen, så tror jag att jag talar för de allra flesta uppfödarna i Sverige: Om någon kommer och efterfrågar ett specifikt temperament som inte passar på den ras jag föder upp, så skulle jag utan knussel att slussa intressenten i rätt riktning. Jag skulle även, om man har väldigt specifika önskemål på individ, be dem att kontakta ett katthem och leta efter en vuxen individ.
Svenska uppfödare har ett ansvar! Och det är att upplysa kattungeköpare om hur man på rätt sätt ska ta hand om sin katt. Att upplysa om vikten av kastrering, årlig vaccinering. Många uppfödare jag känner stödjer aktivt svenska katthem, lämnar ut informationsblanketter om kastrering och avråder och verkar starkt emot huskattavel och BYB.
En Seriös raskattsuppfödare har ingen ekonomisk vinning i sin uppfödning. Ni får ursäkta mitt ordval men det är ett alldeles uruselt argument. Den summan en raskattsunge kostar väger inte alls upp mot de omkostnader en raskattsuppfödare har haft för att ta fram en kull. En seriös raskattsuppfödare testar sina avelsdjur för ärftliga sjukdomar, den vaccinerar, chipar och veterinärbesiktigar kattungen innan leverans, minst! En seriös uppfödare lägger ned timmar och åter timmar i planering för sin kull. Där gäller inte första bästa fertila katt, man avväger noga vilka individer som är lämpliga och vilka individer som kan gå bra ihop.
All den tid, omsorg och kostnad som en seriös raskattuppfödare lägger ned på sin avelsverksamhet borde vara en självklarhet för all kattavel! Det handlar till viss del om att föregå med gott exempel. Att höja kattens status kommer inte att ske över en natt och det är många små bäckar som måste rinna ihop till en sjö! Vi behöver sprida kunskap om avel, kastrering, sjukdomar och allmän kattvård såväl som att vi gemensamt måste arbeta för att utrota hemlösheten hos Sveriges huskatter.
Mina åsikter i frågan är många och långa och tyvärr är det svårt att samla allt i ett endaste inlägg. Men några frågetecken vill jag räta ut:
En seriös raskattsuppfödare avlivar aldrig kattungar för att de är fula eller blivit för gamla.
En seriös raskattsuppfödare korsar aldrig två raser om de inte ingår i ett urparningsprogram och detta kräver ett godkännande från förbundet, noggrann planering, massor av pappersarbete och en genomtänkt motivering till varför parningen är nödvändig.
En seriös raskattsuppfödare lämnar aldrig ifrån sig en kattunge o-vaccinerad, o-chippad och o-besiktigad.
En seriös raskattsuppfödare värnar om katten som art och arbetar för att bibehålla existerande raser.
Jag älskar katter och jag värnar om huskatten precis så som jag värnar om min hjärteras. Vi har inte alla samma tro på vad som är rätt och riktigt, men den gemensamma målsättningen borde vara tillräckligt för att vi ska kunna samarbeta mot det slutgiltiga målet tillsammans.
För mig handlar inte avel om att tjäna pengar eller att producera kattungar, för mig handlar avel om att bibehålla och på sätt och vis förbättra en ras som jag älskar, genom att avla på friska och sunda individer och tillsammans med andra uppfödare bygga en stark, frisk ras utan rastypiska sjukdomar. Jag vill inte bli utesluten från att hjälpa huskattssituationen bara för att jag vill bevara en ras.
Jag tror inte att vi kommer att hjälpa huskattssituationen genom att förbjuda raskattsavel. Det är två vitt skilda saker oavsett hur man väljer att se på det. Raskatterna består dessutom av en så liten procent av alla Sveriges katter och av dessa går bara en bråkdel i avel.
Jag är lite ledsen på Göteborgs Katthjälp, inte för de åsikter de har, man får tycka vad man vill, utan för att man väljer att låsa för vidare diskussion och inte alls är villig att ta till sig av argument från andra än medhållare. Jag är också väldigt ledsen över att Göteborgs Katthjälp på sin Facebook-sida väljer att posta annonser från blocket för Back Yard Breeding som ett slags argument mot raskattsavel. Det är en stor skillnad, och det är nog ytterst få raskattsuppfödare som vill se sin kattunge sluta som avelshona i en BYB-fabrik.
Det handlar inte om raskatt vs. huskatt.
Vi måste godta varandras åsikter och lära av varandras erfarenheter för att komma någon vart.
Det är jag övertygad om.
Det finns många kattmänniskor som är betydligt bättre än mig på att formulera sig och uttrycka åsikter, och min lilla kattsida sträcker sig inte långt på internet, men jag vill ändå ge min syn på saken.
Bidrar verkligen raskattsaveln till överskottet hemlösa huskatter i Sverige? Jag tror inte det, nej! Jag är helt övertygad om att jag talar för de flesta seriösa uppfödare i vårat land när jag säger att den dagen katthemmen översvämmas av en specifik ras, så kommer uppfödarna på den rasen att sluta ta kullar för att hantera problemet. Jag vet även med säkerhet att en majoritet av de uppfödare och raskattsägare jag känner inte skulle ha katt i dag om deras specifika ras inte hade funnits.
För även om alla katter är precis lika mycket värda så är det skillnad på katt och katt. Bilden är mycket större än utseende eller stamtavla eller ej. Raskatterna har inte bara ett specifikt utseende, de har även ett väldigt rasbundet temperament. Precis som hundraser, och återigen, så tror jag att jag talar för de allra flesta uppfödarna i Sverige: Om någon kommer och efterfrågar ett specifikt temperament som inte passar på den ras jag föder upp, så skulle jag utan knussel att slussa intressenten i rätt riktning. Jag skulle även, om man har väldigt specifika önskemål på individ, be dem att kontakta ett katthem och leta efter en vuxen individ.
Svenska uppfödare har ett ansvar! Och det är att upplysa kattungeköpare om hur man på rätt sätt ska ta hand om sin katt. Att upplysa om vikten av kastrering, årlig vaccinering. Många uppfödare jag känner stödjer aktivt svenska katthem, lämnar ut informationsblanketter om kastrering och avråder och verkar starkt emot huskattavel och BYB.
En Seriös raskattsuppfödare har ingen ekonomisk vinning i sin uppfödning. Ni får ursäkta mitt ordval men det är ett alldeles uruselt argument. Den summan en raskattsunge kostar väger inte alls upp mot de omkostnader en raskattsuppfödare har haft för att ta fram en kull. En seriös raskattsuppfödare testar sina avelsdjur för ärftliga sjukdomar, den vaccinerar, chipar och veterinärbesiktigar kattungen innan leverans, minst! En seriös uppfödare lägger ned timmar och åter timmar i planering för sin kull. Där gäller inte första bästa fertila katt, man avväger noga vilka individer som är lämpliga och vilka individer som kan gå bra ihop.
All den tid, omsorg och kostnad som en seriös raskattuppfödare lägger ned på sin avelsverksamhet borde vara en självklarhet för all kattavel! Det handlar till viss del om att föregå med gott exempel. Att höja kattens status kommer inte att ske över en natt och det är många små bäckar som måste rinna ihop till en sjö! Vi behöver sprida kunskap om avel, kastrering, sjukdomar och allmän kattvård såväl som att vi gemensamt måste arbeta för att utrota hemlösheten hos Sveriges huskatter.
Mina åsikter i frågan är många och långa och tyvärr är det svårt att samla allt i ett endaste inlägg. Men några frågetecken vill jag räta ut:
En seriös raskattsuppfödare avlivar aldrig kattungar för att de är fula eller blivit för gamla.
En seriös raskattsuppfödare korsar aldrig två raser om de inte ingår i ett urparningsprogram och detta kräver ett godkännande från förbundet, noggrann planering, massor av pappersarbete och en genomtänkt motivering till varför parningen är nödvändig.
En seriös raskattsuppfödare lämnar aldrig ifrån sig en kattunge o-vaccinerad, o-chippad och o-besiktigad.
En seriös raskattsuppfödare värnar om katten som art och arbetar för att bibehålla existerande raser.
Jag älskar katter och jag värnar om huskatten precis så som jag värnar om min hjärteras. Vi har inte alla samma tro på vad som är rätt och riktigt, men den gemensamma målsättningen borde vara tillräckligt för att vi ska kunna samarbeta mot det slutgiltiga målet tillsammans.
För mig handlar inte avel om att tjäna pengar eller att producera kattungar, för mig handlar avel om att bibehålla och på sätt och vis förbättra en ras som jag älskar, genom att avla på friska och sunda individer och tillsammans med andra uppfödare bygga en stark, frisk ras utan rastypiska sjukdomar. Jag vill inte bli utesluten från att hjälpa huskattssituationen bara för att jag vill bevara en ras.
Jag tror inte att vi kommer att hjälpa huskattssituationen genom att förbjuda raskattsavel. Det är två vitt skilda saker oavsett hur man väljer att se på det. Raskatterna består dessutom av en så liten procent av alla Sveriges katter och av dessa går bara en bråkdel i avel.
Jag är lite ledsen på Göteborgs Katthjälp, inte för de åsikter de har, man får tycka vad man vill, utan för att man väljer att låsa för vidare diskussion och inte alls är villig att ta till sig av argument från andra än medhållare. Jag är också väldigt ledsen över att Göteborgs Katthjälp på sin Facebook-sida väljer att posta annonser från blocket för Back Yard Breeding som ett slags argument mot raskattsavel. Det är en stor skillnad, och det är nog ytterst få raskattsuppfödare som vill se sin kattunge sluta som avelshona i en BYB-fabrik.
Det handlar inte om raskatt vs. huskatt.
Vi måste godta varandras åsikter och lära av varandras erfarenheter för att komma någon vart.
Det är jag övertygad om.
måndagen den 30:e maj 2011
Maya vågade sig fram framför Kameran i natt.
Det är sällan någon utav katterna vågar sig fram framför kameran, de är inga linslusar direkt. Men i natt fångade jag Maya mupp när hon spanade på barnet som var uppe efter läggdags och åt gröt.
tisdagen den 24:e maj 2011
Just nu händer det inte så mycket
Nej det är ganska lugnt på katteri-fronten just nu. Mayas DNA-resultat är skickat till Pawpeds och vi har väl inte kunnat bestämma oss för om vi ska åka på Testdag i Juli eller om vi ska sköta HD-röntgen och HCM-scan på hemmaplan. Det har dragit ut lite på tiden och borde redan ha varit gjort vid det här laget, men jag blev en aning "avslagen" av Mayas dna-resultat.
Så nu återstår det kort och gott bara att vänta och se hur systrarnas resultat ser ut. Jag hoppas ju såklart att minst en av dem är N/N även om det innebär att Maya kommer att kastreras. Men jag försöker tänka positivt, då kan jag köpa mig en N/N-avkomma av Mayas syskonbarn, vilket är en bra kompromiss! :-)
Så nu återstår det kort och gott bara att vänta och se hur systrarnas resultat ser ut. Jag hoppas ju såklart att minst en av dem är N/N även om det innebär att Maya kommer att kastreras. Men jag försöker tänka positivt, då kan jag köpa mig en N/N-avkomma av Mayas syskonbarn, vilket är en bra kompromiss! :-)
fredagen den 13:e maj 2011
HCM/N
Idag kom Mayas DNA-svar tillbaka med resultatet HCM/N, vilket kort och gott innebär att hon bär på en HCM-gen. Det kommer bli mycket funderande och diskuterande innan något beslut fattas runt vad vi ska göra med lilla fröken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)